Gunnel Syltson 

¨

Namn: Gunnel Syltson

Ålder: 78 år

Yrke: Pensionär

Bor: Ute på landet i Skåne.

Bästa sidor: Snäll, bra på att laga mat (Specialitet hallonsylt) & Smart.

Sämsta sidor: Kräsen när det gäller mat.

Rädd för: Bakterier.

Oanad talang: Har vunnit 59 priser i olika springlopp. 

Personlig sak som följer med till ön: Ingredienser till sylt.

Varför sökte du till Robinson? Jag vill göra det innan jag dör.

 

Gunnel Syltson är en pigg gamling. Hon är 78 år och håller fortfarande på att springa flera lopp per år.

Alla i släkten är döda. Utom hennes farmor Berit (fast jag säger bara farmor) som nu är 167 år gammal och hon har rekordet i Gunnels rekordbok. Den boken har inte kommit ut än men det kan du få som ett litet smakprov av Gunnels nya hobby. Att skriva böcker. Hon gillar inte osaltad potatis. Hon älskar sylt. Det är det bästa hon vet. Hon har aldrig haft barn, hon hatar dom. Dom irriterar henne. En gång kom grannarnas barn Ida & Moa och frågade om hon ville köpa salamikorv. Hon sa nej och skrek åt dom att sticka. Gunnel hatar nämligen salamikorv. Det är de värsta hon vet. Sedan dess har aldrig barnen vågat gå och plinga på dörren med skylten Ms Syltson.

Gunnel är en envis gammal dam som hatar många saker. Hon har en lista med saker som hon hatar på kylskåpet. Dom här sakerna finns på listan: Salami, barn, pizza, bakterier, när det plingar på dörren, besök (Men om Gudrun kommer så blir jag glad), förstörd sylt, okryddad mat, snabbmat. busschaufförer, svikare, trötta mäniskor, sovmorgon och massa mer. Gunnel springer många sjumilalopp om året.

 

 

Gunnels Julledighet.

 

Jag var hemma på julafton. Gudrun kom och firade julafton med mig. Hon hade en röd tomteluva på sig och jag likaså. På kvällen öppnade vi våra julklappar. Av farmor fick jag 23 stickade grytlappar. Av mig fick farmor ett par stickade strumpor. Av Gudrun fick jag en sprillans ny begagnad mobiltelefon som hon köpt på loppis. Av mig fick hon ett par svarta strumpor som jag stickat och en burk hallonsylt. Hemmagjord såklart! Sen åkte Gudrun hem till sig och jag gick och la mig.

Jag hade en lång resa framför mig imorgon. Jag skulle till flera länder på en enda långresa.

 

Som ni nu vet så tycker jag mycket om sylt. Den hemliga ingrediensen är bra råvaror. Så därför åkte jag till Karibien för att prova nya smaker till min sylt. Dom har mycket mango. Så den första sylten jag gjorde var mangosylt. Men den smakade inget vidare. Så jag fortsatte mitt sökande. Sen provade jag papayasylt. Den var inte heller något för mig. Jag hittade många olika frukter, men ingen passade till sylt. Så min resa fick fortsätta.

 

Nästa stopp vart i Sydamerika där jag skulle hämta mitt egna socker. Sockret är viktigt att man har rätt förstår du. Jag träffade en man som hade en sockerodling. Jag frågade honom om jag kunde få köpa lite socker? Och det kunde jag. Han skulle åka och skörda imorgon. Vi skulle mötas i Sandeiago så skulle han hämta upp mig där så skulle vi åka till hans sockerodling. Jag åkte till Sandiago och där tog jag in på hotellet Jam Jar som är ett 3 stjärnigt hotell som bara serverar sylt. Jag gick upp till mitt rum. Jag var hungrig men väldigt trött. Jag kom på att jag kunde beställa roomservice. Så jag tittade på menyn. 50 spänn för en burk hallonsylt! 30 för en syltmacka!! Vad är detta för priser tänkte jag. Här ska jag inte äta. I min reseväska hade jag en burk med sylt och en macka det fick duga som middag. När all sylt var slut gick jag och la mig. Jag sov jättegott i hotellets sängar. Nästa dag tog jag mig en rejäl frukost (Den ingick i priset). Sen gav jag mig av. Kl 1 hade vi sagt att vi skulle mötas. Innan dess tittade jag på en t-tröja som det stod Jam Jar med knallrosa bokstäver. Sen kom mannen och hämtade upp mig så åkte vi iväg. Mannen var mycket hemlighetsfull. Så han ville inte att jag skulle få veta vart odlingen låg. Därför fick jag ha ögonbindel hela vägen.

 

Efter ca 1 halv timme kändes det som nåt slog till mig i huvudet. Efter det sov jag hela vägen. Sedan sade han att jag kunde ta upp ögonbindeln. Jag hade ont i huvudet. Ögonbindeln var borta men det var fortfarande mörkt. Jag trevade efter en lampknapp men kunde inte hitta någon. Jag kom inte ihåg vad som hänt. Jag hörde att någon var på andra sidan väggen och började banka. Då lät en röst. Rösten sa håll klaffen käring!! Sen satte rösten på en cd och började lyssna på Michael Jacksons låt Beat it på högsta volymen. Sen började min mobil som jag ofrivilligt hade tagit med mig ringa. Jag viste inte vad jag hade för ringsingnal det hade Gudrun fixat så jag vart jätterädd när det började låta 3 is a magic number, flera gånger om. Jag tog upp telefonen och då vart det upplyst i rummet. Jag tryckte på den gröna luren och sa "Hallå??" Svaret som jag fick tillbaka var "Hej Gunnel!", det var Gudruns röst som lät. Jag började gråta och snyftade fram några ord. Orden vart "Snälla hjälp mig! Jag är fast i en skrubb eller nåt". Sen la Gudrun på. Hon tog ett flygplan till Sydamerika och sen ringde hon igen. Efter 5 dagar hade hon hitttat hit. Hon slog ner det dumma mannen som höll mig fången och sen hörde hon mig slå och banka på en dörr hon öppnade dörren och jag ramlade ut. Hon ringde polisen med sin iphone. Polisen var där på 10 minuter. Det var 2 poliser. Den ena tog skurken med ut till bilen medan den andra kom fram till mig och sa, "Du var modig, tack så mycket för hjälpen. Den här mannen har vi sökt länge". "Det är faktiskt inte mig ni har att tacka det är min vän Gudrun". "Ojdå, då borde hon få en belöning". Sen gick jag ut och satte mig i den andra polisbilen medan polisen pratade med Gudrun. Efter 5 minuter kom Gudrun ut med ett smile på dom röda läppnarna. Hon satte sig i bilen och jag frågade vad polisen hade gett henne. Hon svarade, 1000000000 dollar. Sen somnade hon och sov tills vi var hemma igen.

 

Resten av lovet följde jag med Gudrun på olika ärenden i stan. En dag ville hon köpa skor. En annan dag ville hon gå på skönhetsbehandlig.

Sen återvände vi till ön och började tävlingarna igen. Det var skönt att ha lov men skönt att återvända till verkligheten.

 

Startat pakt

Nu har Gunnel och Nathalie Olsson startat en pakt. Vi har ingen `plan´. Det enda vi vet är att vi får se vad som kommer och att vi ska hjälpa varandra.

Hoppas hon håller sin del av löftet.

 

Första tävlingen!

Jag mår jättedåligt. Första tävlingen ska vara nu på förmiddagen. Dom ska gå nu. Men jag får inte följa med. Jag kräktes i natt. Hoppas dom kommer hem med en seger. Dom ska till Skrubban. När dom kom hem utan en vinst blev jag besviken. Jag har en vinnarskalle och det vet jag mycket väl om. Vi pratade om det här i laget. Man skulle hålla sina skor rakt fram framför sig. Det andra laget hade vunnit. Desirè var den som klarade sig längst. Hon stod i ca 15 min. Vi åt middag som blev en potatis var. Min med sylt på såklart. Sen gick vi och la oss. Jag hade ju vilat hela dagen så jag var inte trött. Jag satt uppe. Efter 1 timme hade alla i lägret somnat och jag hade gått och lagt mig. Men jag hade inte somnat. Då såg jag Chanel & Kenza som smög iväg. Dom smög mot vattenbrynet. Där fällde dom en hel palm! Den ramlade ihop med ett brak och alla i laget kom nedspringade. Alla skrek och mumlade i munnen på varandra och en stor diskussion började. Folk sa saker som: "Vi måste vila om vi ska ta dom". "Men varför är ni uppe nu på natten?" Chanel och Kenza fick berätta. Vi förlorade. Vi behöver verkligen en kajak. Jag är så ARG!! Vi ska ta den med hjälp av flotten som vi bygger. "Okej vi hjälper till" sa någon. Så var dom uppe hela natten och band ihop palmstockar. Sen skulle vi bestämma vilka som skulle åka. Man kunde ju riskera sin plats i Robison om programledaren Robin fick veta det. Vi bestämde att Chanel och Kenza var ju dom som hade kommit på ideèn som dom fick både äran och straffet att åka. Dom kom tillbaka med kajaken. Sen gick dom bara och la sig och vi fick inte veta vad som hänt på Yttertärnan förrän dagen efter vid frukost. På morgonen fick vi veta vad som hänt på Yttertärnan. Dom sa att det andra laget bara sov och inte hade märkt när de tog kajaken. Chanel & Kenza gav varandra långa blickar, så jag förstod att det dom sa inte var sant. Sen gick dom iväg. Vad som hade hänt på Yttertärnan är en gåta. Jag undrar om jag någonsin kommer få veta.

 

Tävling 2 Uppdag

I morse var jag uppe tidigt och kokade potatis. Sedan väckte jag alla. Många hade vaknat på fel sida av luftmadrassen denna soliga morgon. Vi åt våra potatisar sen åkte vi iväg till Lillön. När vi gick i land på Lillön möttes vi av Robin. Han sa "Välkommna till Lillön. Här ska den andra tävlingen hålla hus". Yttertärnan var redan där. Vi ställde oss 2 meter ifrån det andra laget. Sen förklarade Robin dagens tävling. Man skulle välja ut 3 st tävlande som var snabba, starka och bra på att lösa gåtor. Vi valde ut Mohamed, Sean och Kenza. Dom skulle simma ett varv runt ön tillsammans och hålla varandra i händerna. Sedan fick dom en gåta, sedan gjorde dom en pyramid av sig själva. Dom fick bara ha 2 fötter och nån annan kroppsdel i marken. När dom klarat av det fick dom en ny gåta, när dom hade svarat skulle dom göra 10 armhävningar sen fick dom en sista gåta. En gåta var t.ex "hur länge sover en zebra?" Svaret var "tills den vaknar". Vårat lag vann tävlingen. Men det var nära att det andra laget hade vunnit. Dom låg efter vid andra gåtan men se kom dom ikapp. Yttertärnan hittade inte svaret på den sista gåtan men det gjorde vårat lag. Priset var en hinderbanan till ön som man kunde roa sig med. Mohamed, Chanel, Kenza och Sean håller på att sätta upp den. Det ska bli kul att prova den sedan.

 

Gunnels musiksmak

Vi satt vid lägerelden och pratade en kväll. Max tog fram sin ipod. Han skröt om hur mycket bra musik han hade. Då började jag tänka. Jag tänkte på vad för musik jag lyssnade på när jag var mindre och vad jag lyssnade på när jag var hemma. Min favorit låt var Dream a Little Dream med Louis Armstrong när jag gick i högstadiet. Jag minns inget från lågstadiet. Men nu är det Elvis låt Hound dog. Jag hatar dom här Lady Gaga eller vad dom nu heter. Som sjunger samma sak flera gånger. Med såna här datagjorda ljud.

 

 

Mitt lag är Innertärnan. Här är våran fina ö.

Mina lagkamrater är Simon Svärd, Evelina, Nathalie Olsson, Ellinore Karlsson, Axel, Sean Banan, Chanel, Roger Coolson, Max Nordström, Cecilia Eriksson, Mohamed och Kenza Shala.

Vi har vunnit en hinderbana nu så den ser inte precis ut såhär.

 

 

 

Hemlig kompis.

Vi har haft hemliga kompisar i mer än en vecka nu tror jag. När man har en hemlig kompis så menas det att man ska vara lite extra snäll mot en speciell person i sitt lag. Vem man får lottas ut. Den man har vet inte det så man ska lista ut vem som är ens hemliga kompis genom att nån är snäll mot en. Snälla saker man kan göra är väl att säga snälla saker till varandra, koka potatis åt den, kanske hjälpa den mycket, knyta skorna, hämta vatten åt den och massa mer.

Jag har bara sagt en sak till min hemliga kompis och jag har ingen aning vem som fick mig.

 

Min bästa och kanske enda kompis är väl Gudrun. Ingen vill vara vän med en sur tant utom Gudrun. Gudrun är en underbar människa. Det är synd bara att hon har fastnat för tekniken med datorer, mobiler och sånt skit. Min gamla farmor som är 167 år gammal är min andra vän. Hon är ju den sista (om man inte räknar med mig) som finns kvar i familjen Syltson. Hon är en glad tant som bor på vårdhem för gamlingar. Hon är inte redo att dö ännu säger hon hela tiden. Men jag tror att hon egentligen vill lägga sig och dö. Hon säger nog så för att hon inte vill lämna mig. Min mamma dog för många långa år sen och pappa har jag aldrig vetat vem det är. Mamma dog när jag var 21 år och sen dess har farmor tagit hand om mig. Hon säger att hon inte sätt det hon vill än och därför åker vi ofta på utflykter. Ibland åker vi till vattet eller till marknaden eller vad som helst. Gudrun följer ofta med.

Nu vill jag att ni ska veta mer om denna Gudrun jag pratar om. Hon är en fantastiskt sur tant. Vi träffar varandra hela tiden nästan. Hon är med i Robinson Stockholm men hon hamnade i andra laget Ytter-tärnan. Det är kul när vi träffas i tävlingarna. Vi brukar ses på Cafèt i mitt område och fika.

 

Läskigt värre eller? 

Det var inget speciellt med den här dagen. Jag gick uppe vid löparbanan och jag hade sprungit några varv. Nu var jag trött och gick sista 20 meterna. Jag tittade runt i naturen. Jag var så trött så efter ett tag satte jag mig ner och tittade ut över vattnet. Jag satt lutad mot ett träd. Sen hörde jag ett konsigt ljud uppefrån trädet. Jag vart rädd och flög upp på benen igen. Jag tittade upp i trädet. Jag såg inget. Bara en gammal skata i sitt bo. Jag försökte klättra upp i trädet men det gick inte. Sen hörde jag ett annat ljud från trädet. Det lät som en mobilringsignal. Jag tog nya tag och kom upp. Då flög skatan iväg. Då såg jag det! Skatan var en tjuv! Smycken, mobiler och andra värdesaker hade försvunnit från öarna dom senaste dagarna och det var skatan som hade tagit dom. Jag tog ner allt och tänkte ge tillbaka sakerna till ägarna. När jag var påväg tillbaka kom jag och tänka på att jag inte behövde lämna ifrån mig sakerna än.

Så jag gömde allt under en sten.

 

Några dagar gick. Sen började folk bli oroliga för att sakerna inte kom tillbaka. Det började med att Chanel började fråga efter sitt kreditkort. Då sa jag till henne att jag tror att gudarna har tagit dom. Först skattade hon bara. Men på kvällen berättade jag en spökis om gudar och andar. Sedan sa jag att för att få tillbaka sina saker så ska man vara snäll mot den äldste som är närmast att komma till guden.

 

Den som trodde det mest var var Chanel. Hon gav mig sin andra potatis. Nästa dag var hennes kreditkort där och då såg dom andra det och började också tro på det. I några dagar fick jag extra potatis och alla var snälla mot mig. Så alla i mitt lag fick tillbaka sina saker. Men jag sa vad jag hade gjort och då blev stämningen i laget väldigt jobbig. Detta kommer inte sluta bra! Jag har ställt till med problem.. hela laget surar.

 

Tävling 

Nu är det dags igen med en tävling. Laget verkar ha glömt vad som hänt och gått tillbaka till sitt glada humör.

När det andra laget kom till vår ö där tävlingen skulle vara så var dom sura. Man hörde svordomar ända upp till lägret där vi satt när dom kom. Det var Tova, Cristian och Madde som bråkade. I båten satt också Robin. Då förstod vi att det var nåt som skulle hända. När dom hade lagt till så sa Robin att det var dags för en tävling här på er ö. Sen gick vi upp till skogen.

 

Här ska vi ha en tävling! Tävlingen denna gång var tuggumit. Det går ut på att alla ligger i en ring på marken. Man ska hålla varandras händer och försöka hålla sig kvar och två från det andra laget går runt och drar i ens ben. Det var bara personer från mitt lag kvar på slutet. Så vi vann. Sen berättade Robin om priset. Priset var att vi skulle få gå på en grillfest och äta god mat och sitta uppe vid lägerelden hur länge som helst. Festen skulle vara på Storön. När vi kom dit så såg vi en massa mat på ett bord och ett bord brevid med en gädda på varje tallrik. Men på det andra bordet stod det stora fat med oxfilè, pommes frites, såser och över lägerelden hängde en massa kött på ett stort spett. Det fanns läsk och godis. Sen kom Robin. Han sa:

-" Välkomna! Hoppas vi får en trevlig kväll är på Storön. Ni är ju vinnarna så ni ska äta från det här bordet om ni inte vill äta gädda förstors. Men vi har även bjudit in våra vänner från Yttertärnan men dom får äta gädda och potatis".

 

Sno mat!

Vi har inte mycket mat kvar. Men jag slår vad om att yttertärnan har mycket mera mat kvar än vad vi har! De har väl inte slösat som om att det vore julbord som vissa i vårat lag har gjort. En dag blev det för mycket för alla i laget. Nu var det allvar! Vi bestämde oss att sno lite mat nästa natt. Vi bestämde allt i minsta detalj. Men till allas besvikelse så blev det dåligt väder nästa natt och när vi satte oss i båten för att åka iväg märkte Nathalie att bensinen nästan var slut. Men trots allt åkte vi för att alla var överens om att vi inte skulle vänta en natt. "En dag till utan mat det orkar jag inte", sa Roger Coolson. Men vädret blev inte bättre när vi kom ut i vattnet. Sämre!

Det började blåsa mycket. Vinden ville inte ge sig. När vi bara hade åkt 6 meter från vår brygga så tog bensinen slut. Vi drev runt vår ö och bort till Storön. Vi kom till kanten vid Storön och då såg vi Desirè Karlsson och några andra från Yttertärnan. De hjälpte oss att ta sätta fast vår båt och sen sprang alla åt olika håll. Jag sprang efter Gudrun och en massa andra. Det är bättre om vi är fler. Vi kom till en fyr. Där tog vi skydd i fyren.

Jag och Gudrun pratade och pratade och jag kände inte av stormen längre. Vi hade så kul och när stormen hade lungnat sig så skulle vi återvända till vår ö. Det var inte lika roligt. Men jag var inte hungrig längre iallafall.

 

Gissning! 

 

 

Final!

Finalen har vart och nu ska jag berätta om den.

Vi åkte till storön. Där väntade Robin på oss.

- Välkommna till finalen! Spännande va? Ellinore hur känns det?

- Tråkigt att robinson snart är slut! Men spännade med final! Jag vill bara börja sa Ellinore.

- Okej men då ska vi börja nu!

Ja sa alla med en mun. Sen började Robin berätta om tävlingen.

- Denna tävling är inte så kompliserad, det är... en klassiska plankan!

Ni ska balensera på de här plankorna sa han och pekade på 2 plankor en halv meter över marken.

- På ett ben, man får inte byta!

Det gick ett sus över det båda lagen sen tog Robin fram en peng. Han sa Krona för Innertärnan och Klave för uttertärnan.

- Klave, sa Robin

Vi fick gå iväg. Medans de andra laget började gå mot plankan.

Vi satt och "laddade" borta i skogen. Ett tag var det knäpptyst. Sen bröts tystnaden av Chanel. Sen pratade vi så högt att en fiskare kom och sa till och 2 gånger att vi skrämde fiskarna.

Efter det som kändes som en evighet så kom de tillbaka.

- Bra! Sa Bilal.

- Vi klarade 45 min! Sa Andreas.

- Tova! Tova! Tova!! Skrek Gunnar.

- Duktig Smulan! sa Cristian.

Nu var det våran tur! Vi ställde oss med ett ben på marken och ett på plankan.

- Klara färdiga gå, skrek Robin

Så ställde vi oss.

Sean och Kenza kom inte upp så de var ute. Synd! Man såg att de vart besvikna.

Jag stog inte så länge. De som stod längst i vårat lag var Ellinore och Axel. Vi fick stå i 45 min sen avbröt Robin.

Ellinore hade jätteont i benet och det hade nog Axel också. Lagtävlingen vart oavgjord. Efter ett tag av hurrande så sa Robin:

Nu ska det avgöras! I en... frågesport!!

- Oh!! sa alla.

- Nu kör vi! sa Robin

Frågorna var typ såhär:

Vad heter kungafamiljen i efternamn?

Vilken fågel är det som bajsar ner skärgården och är svart?

Vilken är Frankrikes huvudstad?

Vilken är U.S.As huvudstad?

Hur många mäniskor bor i Sverige?

osv.

 

Vinnaren var TOVA!! Hon fick ananasen som var priset! Robin tog en segerbild av Tova.

Hon vart glad. 

 

Tiden på Robinson var vart kul. Det var inte så jobbigt som jag väntat mig. Det ska bli skönt att komma hem. Fast jag kommer att sakna alla. Gudrun och jag kommer säkert träffas igen snart.

 

Tiden efter Robinson! 

Nu var det ett tag sen Robinson hölls. Jag vart vart med Liselotte, Gudrun och såklart farmor. Vi har haft sovaöverparty hon Liselott. Fast farmor var inte med.

Jag har gjort en massa sylt i olika smaker och konstisenser. Hejdå Robinson!

 

 http://www.girl.com.au/apple-and-raspberry-jam.htm

 

Hejdå!