Namn: Vera Nikita Boulii.

Ålder: 22 år.

Yrke: Danslärare.

Familj: Dotter, sambo.

Bor: Centrala Stockholm och i New York

Bästa sidor: Smidig och vig. Duktig på kampsport.

Sämsta sidor: Inte så bra på att laga mat. Väldigt lättlurad och lättskrämd.

Rädd för: Jordbävningar och Pedofiler.

Oanad talang: Duktig på att äta med kinapinnar.

Personlig sak som följer med till ön: Hantlar

Varför sökte du till Robinson? Gillar utmaningar och att vinna!

 

 

Hej!

Mitt namn är Vera Boulii. Jag bor i New York, ibland, men för det mesta här i Stockholm. Jag är singel men jag har varit i ett förhållande. Jag har ett barn som heter Julie. Julie är 2 år och en väldigt busig unge. Min bästa kompis är barnvakt åt henne medans jag är på Robinson. Jag växte upp i Åkersberga men blev redan trött på småstäder. Jag flyttade hemifrån när jag var 19 år gammal. Vi hade det väldigt bra hemma så jag behövde inte ta så mycket studielån.

 

Jag gillar Gymnastik och Kung fu, Jag kör Kung Fu en gång i veckan och Gymnastik när jag har tid. Jag har en liten chihuahua som heter Jamie. Han är jätte söt! Han är snart ett år gammal. Jag sökte till Robinson för att jag ville komma bort från livet i stan för ett tag och jag ville prova livet på landet eller vad man ska säga. Min bästa kompis heter Lima och vi brukar vara md varandra så ofta vi kan! Vi jo0bbar tillsammans så vi brukar luncha tillsammans också.

Let´s go! 

 

 

Pakt 

Jag har pakt med Markus... Vi kommer nog jobba bra med varandra och det kommer nog inte bi så svårt för att vi har olika styrkor och svagheter som passar in på varandra. Det vi ska tänka på för att stanna kvar så länge som möjligt är, att inte dricka smutsigt vatten, ha ett säkert vindskydd och hålla oss friska helt enkelt!

 

Första tävlingen!

Båt resan gick inte jättebra... Taxi chauffören Bilal Kachif körde båten och han är ju van vid att köra på land så det gjorde han även nu. Vi gick på grund några gånger och han hade druckit lite innan vi åkte iväg. Jag spydde en gång.

 

 När vi kom till "Skrubban" och det var strålande fint väder, så mötte vi Robin där. Han berättade han hur första tävlingen skulle gå till. Man skulle hålla sina skor i handen och ha armarna rakt ut från kroppen Det var jättejobbigt att stå där och hålla. Jag kom två:a och Desiré kom 1:a. (Hon var med i Yttertärnan som jag). Stackars Channel som var ensam kvar i det andra laget. Hon ville inte svika laget men kunde bara inte hålla kvar. Det blev lite för mycket helt enkelt. Det känns jättekul och skönt att ha vunnit första tävlingen! Hoppas att vi vinner nästa tävling också;)

 

Priset och Stölden

Som jag berättade i förra texten så vann Desiré den första tävlingen och priset var en alldeles underbar kajak. Men natten efter att hon hade fått den så blev den stulen. Vi i Ytter-Tärnan tror att det är Kenza och Chanel i Inner-Tärnan som har stulit den för att igår när Lukebygg var ute på sin vanliga simtur så såg han en glimt av en kajak i ögonvrån.

 

Desiré blev väldigt bra kompis med Kenza och Chanel i det andra laget. Hon fick lov att sova över i vårat läger. På kvällen så bjöd dem på citronsaft men den smakade inte citron. Alla blev trötta utom Kenza och Chanel. När vi sedan vaknade på morgonen så hade Kenza och Chanel stuckit. Hur taskig får man va'? Han såg kajaken utanför Kenza och Chanels tält dagen därpå.

 

Vissa i laget tycker att vi ska ta hämnd men vissa e lite tveksamma till det. De tycker att det räcker med hämd att stjäla tillbaka den till vårat läger. Vi tror att de gjorde det för att de var så arga för att de förlorade så de snodde vår vinst. Jag tycker att det var lite korkat för at vi kan ju bara simma dit och ta tillbaka den.

Ses till nästa tävling!

 

Mitt jullov 

På jullovet har jag varit hemma här i Stockholm första veckan och hälsat på min dotter som är 2 år gammal. Det var väldigt kul att få träffa henne igen. Jag var ju såklart med min bästa kompis som har varit hennes "barnvakt" hela tiden. Vi åt på restaurang en kväll och bara hade det mysigt. Jag och Lima (bästavän) gick ensamma en kväll på bio medans Julie var hos mitt ex. Filmen var riktigt rolig och vi satt och skrattade nästan hela filmen.

 

Den andra veckan så åkte jag, Julie och min bästa kompis Lima (Hon som hade suttit "barnvakt" åt Julie) Vi åkte en vecka till Aruba och bara solat och badat och haft det skönt. En dag så spydde min dotter när hon försökte äta upp en hel kokosnöt. Annars så hade vi det jätteskönt. Vi firade julafton på en sandstrand i Aruba och jag fick ett armband med pärlor som min dotter gjort på dagis. Jag gav en badring till min dotter och en fin t-shirt till Lima. Jag fick ett armband med snäckor och hajtänder av Lima. Sedan badade vi hela julafton. På kvällen dansade vi runt en palm som var prydd med julgransbelysning. Vi simmade med delfiner en dag och det tyckte Julie var jätteskoj.

 

Efter en vecka och 4 dagar åkte vi hem för att vi inte ville  att lille Jamie (min chihuahua) skulle vara ensam hemma så länge. Snart börjar Robinson igen och det ska bli jätte kul att fortsätta äventyret!

 

När jag kom hem så packade jag väskan till Robinson igen och sedan kom en annan kompis och hämtade mig vid kajen i sin yacht. Det tog en stund att komma till Ytter-Tärnan men det var kul när man kom dit och fick träffa alla igen. 

 

Robinson tävling 2

 

På morgonen så kände jag mig glad men jag var lite spänd för att det äntligen var dags för den andra Robinson tävlingen! Vi åkte båt till Lillön. Det var inte Bilal Kachif som körde utan, det var Christian Löff. När vi kom till ön så berättade Robin att vi hade en jobbig tävling.

 

 Vi skulle i laget bestämma tre tävlande. Det var Jag, Christian Löff och Markus. Vi kämpade på bra men det andra laget var lite smartare än oss. Vi sprang fortare än det andra laget och var starkare än dem men gåtorna förlorade mycket tid på för mycket tid. Men vi kan i alla fall säga till oss själva att vi var både snabbare och starkare än dom.

Vi skulle springa hand i hand runt hela skolgården och sedan göra armhävningar.

 

 Efter det så skulle man lösa tre gåtor och det var dom vi förlorade på. Det andra laget vann en jätterolig hinderbana som det har på deras ö.

 

 

 

 

Jag saknar musiken!

Det finns ju ingen musik här på Ytter-Tärnan och alla sitter och längtar efter musik. På tävlingarna går Max runt och skryter om alla sina coola låtar på sin Ipod Touch. Man blir så suktad av honom men jag tror inte att hans låtar är så coola. Alla lyssnar på olika sorters musik. Allt från Linda Bentzing till Manian.

 

När jag var liten så lyssnade jag på alla sorters tjej låtar och i lågstadiet så lyssnade jag mycket på Amy Diamond och sådana artister. Nu lyssnar jag bara på R´n´B och ibland Dance. Min favoritlåt heter Replay med Iyaz. Den tycker jag är bra för att den är skön att lyssna på och skön att träna till. Iyaz har också gjort många andra låtar som är bra att träna till. 

 

 

 

Hemligt förälskade! Ssschhhhh!

Jag har märkt att flera här på ön är lite små förtjusta i varandra. Jag tycker att det är kul att dem är det men jag är inte förtjust i någon, för att jag har ju en pojkvän. Min pojkvän bor i USA och jag träffar honom bara ibland men när jag träffar honom så är det extra roligt. Han är pappa till min dotter men vi är inte gifta. Man kan mer kalla det för sambo. Min sambo heter Jazon och han är 23 fyller 24 om en månad. Då ska jag och min Jazon till USA. Vi har en stor lägenhet i L.A och trivs jättebra där.

 

Om några månader när Robinson är över så ska ag flytta till L.A och bo i vår lägenhet. Men nu återgår vi till "Robinson". Jag vet att Lukebygg är jättekär i Desiré Karlsson. Han har skickat en låt till henne och det tycker jag är lite för mycket de har ju bara träffats i några veckor. Desiré är ine ett dugg kär i Lukebygg och det tycker inte Lukebygg om.

 

 

Hemliga kompisar

Här på ön så har vi haft hemliga kompisar. Robin delade ut en person till varje som man skulle vara snäll mot. Jag skulle vara snäll mot Madde. Det var ganska svårt att vara snäll mot henne för att hon märkte inget och jag känner inte henne så bra. Hon sover i samma tält som Liselott och Gudrun, så vi varken umgås med varandra eller sover i samma tält.

 

Jag försökte att göra så att hon märkte det några gånger men då märkte hon det inte ens. Jag lade upp mat till henne vid lägerelden men hon märkte det inte. Många hade personer som man inte umgås med så mycket men de flesta hade personer som man umgås med så då är det ju lite lättare att vara snäll mot någon. Annars är det lungt här på Robinson.

 

 

Promenaden

För några dagar sedan var jag ute och gick en promenad här på ytter-tärnan. Jag gick utmed stranden och jag planerade att jag skulle till klipporna längst norrut på ön. Det var en solig och varm dag. Ja, en ganska vanlig dag här ute på svenska högarna. Allt var lugnt och stilla medan jag gick i sakta mak framåt men när jag kom till klipporna så hör jag ett konstigt ljud bakom en utav klipporna.

 

Jag blev jätterädd och tänkte springa men jag stod som förstelnad. Jag tog några lågsamma steg runt klippan och där ser jag en man med rånarluva som lägger ner mig i en säck och jag blir så rädd att jag skriker och tjoar och tänker dödstankar. Han släpar mig i tjugo minuter och jag fick riktigt ont i ryggen. Efter ett tag så stannar vi och då tänker jag att det här blir min sista stund.

 

Jag tror att han ska slänga ner mig i något hål eller något men så öppnas påsen och jag bländas av ljuset. Där står alla i Ytter-tärnan och asgarvar! Det hela var ett skämt och jag hade gått rakt i fällan!! 

 

Båten 

En morgon så vaknar jag av ett brummande ljud. Det lät som en båt. Flera andra i lägret vaknade också av det brummande båt-ljudet. Jag ställer mig på  bryggan och kikar ut över det spegelblanka havet. Jag tror att jag känner igen personen som står längst fram och vinkar som en galning. Är det? Neee… eller?... JO! Det var bannemej Lima! Jag såg några turkar och jag antog att det var Bilals familj.

 

 Nu när båten kommit lite närmare ser man Lima med en barnvagn. Jag springer tillbaka till lägret och väcker dem som inte har vaknat och säger att vi hade fått besök. Alla vaknade som hypnotiserade höns. Alla började genast bädda sängar och städa upp kläder. Jag sprang tillbaka till bryggan och ledde in båten till bryggan. Jag gav Lima en bamse stor kram och visade dem till lägret. Julie sov så jag ville inte väcka henne. Jag visade mitt tält och runt på ön.

 

Vi gick en lång promenad längst stranden och sedan vaknade Julie när vi kom tillbaka. Alla tyckte att hon var jättegullig. Jag hade verkligen saknat dem! Jag gick med Lima och Julie ner till stranden och Julie tyckte att det var jätte kul att plaska vid strandkanten. När Julie hade somnat så satt jag och Lima och pratade vid lägererelden.

 

Efter en stund så kom chauffören på båten och berättade att det var dags för dem att lämna ön. Jag sa hejdå till Lima och Julie och sa till dem att inte ge Jamie för mycet mat för då blir han fet. De lämnade ö och den kvällen var alla glada och igen bråkade. Klockan tio samlades alla runt lägerelden och berättade om sin dag. Liselott hade varit vid på blomsterängen med sin pojkvän Max och Mohammed hade vart med Barack Obama och solat vid klipporna.

 

Det har varit en helt perfekt dag helt enkelt!

 

 

Tävling 3  Tuggummit

Morgonen efter att alla kompisar och släktingar och familjemedlemar hade kommit hit så fick vi ett brev av Robin att nästa tävling skulle äga rum på Inner-tärnan. Han berättade att vi skulle ha på oss slitna kläder eller inte så fina kläder föratt tävlingen skullebli väldigt smutsig. Vi packade all ryggsäckar och väskor och hoppade i båten.

 

Vi åkte till Inner-tärnan och där står Robin och lag Inner-tärnan. Då börjar vi tävlingen. All ta ta i varandra och Liselott och Sean Banan börjar dra. Genast så lossnar många det blir mycket snack och konflikter i vårt lag och de leder till förlust. Dem vann inte så stort men de vann iallafall. Deras pris var att de skulle få en jättgod bbq middag medan vi måst titta på. Vi får bara den vanliga maten, gädda och potatis.

 

Stormen

Det är ett hemskt oväder här på Ytter-tärnan... Alla är superhungriga och trötta eftersom att vår mat blåste bort i ovädret. Några i laget gaddade ihop sig och kom på en idé. Vi skulle sno mat från Inner-tärnan. Vi ville vänta tills det blev natt och när nattens mörker föll så smög vi oss ljudlöst ut från bryggan och ut i dimman. När vi hade åkt en bit så var det jättedimmigt. Vi såg inte ett dugg och efter en stund så hade vi gått på grund :( Jag, Liselott och Markus samlade våra krafter och vi fick loss båten. Det tog en stund men vi fick loss den till slut.

 

Vi fortsatte vår resa till Inner-tärnan. När vi kom fram smög vi oss iland. Det tog en stund att hitta deras läger i dimman, men när vi hittade lägret började alla genast att snoka omkring. Jag väntade utanför för att jag var rädd att någon skulle vakna. Efter en stund så märker vi att de inte ens är där och de har lika lite mat som vi har. Alla gav upp letandet och precis när vi skulle lämna ön, slog en stark vindpust och ett enormt åskväder emot oss. Vi förstod genast att vi inte skulle kunna åka tillbaka till Ytter-tärnan den kvällen, men vi satt ju redan i båten och vi var alldeles för långt ifrån Inner-tärnans brygga.

 

Alla började med gemensamma krafter att ro, men vinden var för stark. Alla blev jätterädda och vi försökte att hålla båten så stabil som möjligt. Vinden förde iväg båten en rätt lång stund, men till slut så träffade vi land med en tung smäll. Det gick hål på båten och alla hoppade ur båten för att inte följa med ner i djupet. Vi började genast leta efter ett ställe som vi kunde slå läger på. Vi hittade ett ställe som verkade okej, men sen när jag skulle se mig omkring, så såg jag en fyr. Jag föreslog att vi skulle övernatta i den i stället och alla tyckte att det var en bra idé.

 

Vi gick in i fyren och lade oss tillrätta. Alla var lite smått chockade och rädda (även jag) och oroade sig inför morgondagen eftersom vi inte hade någon båt. Efter en stund så hörde man snarkningar lite överallt och jag hade lite svårt att somna, men efter ett tag så somnade jag också.

 

På morgonen när jag vaknade så sov alla, förutom Gudrun som hade varit ute på sitt morgonpass och var jättesvettig som vanligt. Stormen hade lugnat ner sig och det var skinande sol. Jag undrade lite var vi var men sedan kom jag på vad som hade hänt kvällen innan och då drog jag bara täcket över huvudet och somnade om.

 

 När jag vaknade igen så hade alla börjat packa ihop sina grejer. Hur mycket kunde klockan vara? Kvart över elva!? Jag bytte om och packade ihop. Vi gick en bit och vi hittade till slut tillbaka till Inner-tärnans läger och därifrån simmade vi tillbaka till Ytter-tärnan. Gudrun var jättesur och klagade hela tiden att hennes nya klänning hade blivit blöt. Alla tyckte att det var jätteskönt att vara tillbaka och efter en stund så var allt tillbaks till det normala igen.

 

Så gick det till när vi hade storm här i Svenska Högarna!

 

 

 

 

 

 

FINALEN

Jag vaknae och kände en härlig känlsa. Idag var det den stora och efetrlängtade Finalen!! Vi klädde på oss och åt en god frukost och sedan så tog vi motorbåten till Storön där Robin mötte upp oss. Lag Inner-tärnan var lite sena så vi fick vänta på dem. Robin berättade om uppdraget. Uppdraget var att vi skulle stå på en planka (på ett ben) och det lag som stod längst vann. Vi lottade om vilket lag som skulle börja och det blev vårat lag som skulle börja. Robin räknade ner från tre och då ställde alla sig på plankan.

 

Andreas ramlade ner först och då blev vi sura. Efter Andreas ramlade så ramlade Christian och Gunnar. Efter det så kom mardrömmen, Sofie som står framför mig, ramlar och tar med sig mig i fallet. Då vart jag sur men jag blev mer coachande sen när jag blev på bättre humör. Jag peppade alla som stog kvar för det är ju fortfarande en lagtävling. Alla stod jättebra kvar. De sista fem som stod kvar var: Tova, Bilal, Markus, Liselott och Smulan. Efter en halvtimme så ramlade Bilal ner. Sedan ramlade Liselott ner efter många tårar. Hon kunde helt enkelt inte stå kvar. Sedan ramlade Markus ner. Robin började frysa och sa att efter 45 min måste vi avbryta. Både Smulan och Tova stod kvar efter 45 min och vi vet fortfarande inte vem som vinner. Hej då :)

 

 

Hej då, Ytter-tärnan! :( 

Robinson slutade för ungefär en vecka sedan. I början var det jobbigt att lämna alla nya kompisar och det kändes konstigt att inte vakna av Gudruns gnäll, att inte äta frukost ute vid lägereldsplatsen och inte bråka med Bilal varje morgon. Det kändes jättesorgligt men ändå lite skönt att få komma hem och sova i en riktig säng. Jag fick komma hem till min fina lägenhet och träffa Lima, Julie, Jamie och Jazon.Det var jättekul att träffa de igen, jag hade verkligen saknat dem :)

 

På tisdagsmorgonen för en vecka sedan så kom det en båt och hämtade oss Ytter-tärnans brygga. Nr vi nådde land så splittrades alla och sa hej då. Vissa grät och andra sa bara hej då. Jag hoppade in i min taxi med all packning och när jag kom till lägenheten så mötte Lima, Julie och Jamie upp mig i trappuppgången. De var jätteskönt att få komma hem och slänga sig på sängen. Det där var det bästa äventyret som hänt mig. På kvällen gick vi tre ut och åt på restaurang. Det var jättemysigt!!

 

Här om dagen ringde Desiré och frågade och jag ville fika någon dag med henne och jag svarade glatt ja, så snart måste jag gå! (Vi bestämde att vi skulle fika idag) Så nu måste jag gå.

 

 Tack alla deltagare för en underbar tid!

Ps. Saknar er fortfarande!