Visningssida


Namn: Gunnar Strand

Ålder: 69

Bor: I ett litet hus med min hustru, Britt-Marie. Vi bor i Kiruna.

Yrke: Pensionär, sedan två år tillbaka.

Bästa sidor: Smart, Snabbtänkt.

Sämsta sidor: Sågare och jag är inte heller speciellt bra på teknik.

Rädd för: Katter.

Oanad talang: Bra på monopol. 

Personlig sak som följer med till ön: Kostymen såklart! Den är min käraste ägodel.

Varför sökte du till robinson? För att visa att en gammal gubbe fixar allt!

 

 

Hejsan, Jag heter Gunnar Strand. Jag är 69 år gammal. Jag bor i Kiruna i en liten röd stuga, med min hustru Britt-Marie. Vi gifte oss för 26 år sedan. Då var jag 43 år. Innan var jag gift med en kvinna som hette Monica Strand. Men vi skilde oss. Jag jobbade på en tandkrämsfabrik, fast jag pensionerade mig för två år sedan. Jag är väldigt smart och snabbtänkt. Det är mina bästa sidor. Jag är väldigt duktig i matematik. Jag fick MVG i allt utom idrott, musik och slöjd. Usch, min sångröst är verkligen usel. Jag är rädd för katter. För att en gång när jag var ett barn så hoppade en katt på mig så att jag fick ett sår i huvudet. Min allra bästa vän heter Olof. han är 70 år gammal. Jag har ett husdjur. Det är en hund. Han heter Sixten och är 6 år gammal. Han är en labrador. Jag och Olof brukar alltid spela monopol. Det tycker jag är kul. Det som är roligast är att jag alltid vinner. Haha, han är inte så bra på monopol. 

 

Jag har två barn som nu är 35 och 37 år gamla. Det är en flicka och en pojke. Pojken heter Arne och flickan heter Ylva. Ylva har tre barn och jobbar heltid som advokat. Arne har ett barn och han jobbar på vasakronan, som sekreterare. Mina barnbarn får jag träffa en gång i månaden minst. Ylva bor strax utanför Kiruna i ett stort gult hus. Arne bor i Luleå i ett halvstort hus som är i rött tegel. 

 

Nu ska jag berätta lite om min tid som ung... När jag var en liten grabb så var jag duktig i skolan. Jag fick bra betyg och kom in på universitetet. Jag pluggade till ekonom, men jag hoppade ganska snabbt av och utbildade mig till försäljare. Till slut fick jag ett jobb på en tandkrämsfabrik som låg inne i staden brevid mataffären och bageriet. Där jobbade jag i tre år. Sedan blev det ett sjunk i försäljningen och företaget gick i konkurs. Vilket betyder att jag inte hade något jobb. Jag fick lite pengar varje månad för att kunna försörja mig. Jag var utan jobb i åtta månader. Men en morgon fick jag ett brev där det stod: " Kära Gunnar om du vill kan du få jobba här i våran tandkrämsfabrik med vänliga hälsningar Roland, VD Tandkrämsfabriken" Dagen efter gick jag till jobbet och vi gick igenom alla regler och jag fick veta vad jag skulle göra. Efter fyra veckor blev jag befordrad. Jag fick högre lön och efter några år så hade jag blivit VD och superrik. Sedan gifte jag mig när jag var 30 år gammal med Monica. Vi fick två barn. Men när jag var 40 år kände jag att jag inte var kär i henne längre. Hon kände samma sak, så vi behövde inte bråka oss fram. Nu är jag och Monica bra vänner. Men jag gifte ju om mig när jag var 43 år. Britt-Marie är en dam med kort hår och bruna ögon. Hon är lite knubbig, men det gillar jag och hon är duktig på att laga mat. Nu är jag här och jag är nöjd med mitt liv.

 

 '

 

Bla bla bla!!